Önskar det fanns vaccin mot vinterkräksjukan

Jag är emetofob. Det innebär att jag är paniskt rädd för att kräkas eller höra/se/höra talas om andra som kräks. Värsta mardrömmen heter vinterkräksjukan, vilket är svårt att skriva till och med, så det brukar få räcka med VKS. Har man tre små barn, varav två går på dagis, där VKS härjar för fullt för tillfället, och dessutom är emetofob, så är livet lite jobbigt. Jag har alltid haft svårt för det, men nu har det eskalerat, och jag har svårt att inte tänka på det. För att det inte ska gå ut över barnen får de stora gå på dagis ändå, även om jag helst skulle hållt dem isolerade tills allt är över. Men det är ju inte görligt att stänga in en blivande 5åring och en blivande 3åring hemma hela vintern, framför allt inte som de har en lillebror som tar mammas tid, tyvärr. Så jag går och håller andan mentalt, från december till mars... Efter alla år har jag nu äntligen insett att det är ett reellt problem, och att det inte är normalt att reagera som jag gör. Inte för att jag kan styra över kroppen, när pulsen går upp, hjärtat bultar, andningen blir tung, magen kör runt och det känns som att jag får en knytnäve i mellangärdet. Men jag har äntligen tagit tag i det, och uppsökt en psykolog. Jag ska dit för andra gången imorgon. Hoppas, hoppas att hon kan hjälpa mig att få lite distans till det hela, för det är väldigt jobbigt. Jag har aldrig gått till en psykolog innan förra besöket, så det känns ovant, och på något oförklarligt sätt lite pinsamt. Så jag har inte talat om det för någon utom min man, och er förstås, som eventuellt läser detta.
Tänk om det fanns ett vaccin mot VKS, åh vad underbart det skulle vara. Ta en spruta och så var man trygg hela vintern. Ja, visst finns det andra magsjukor också, men inte lika hemska och lika smittsamma.