tisdag 23 februari 2010

Håller tummarna

Ingen har mått dåligt nu sen tidigt igår morse, så jag håller tummar och tår för att det är över för denna gång. Eftersom jag och L hållt oss i andra änden av huset och inte haft kontakt med M sen hon blev dålig lämnade vi faktiskt huset lite idag. Det satt långt inne, för jag är så himla rädd att smitta någon annan, men rent logiskt borde det ju vara säkert. Så han fick följa med till psykologen, och det gick helt okej. Det var väldigt välbehövligt att prata igenom de senaste dygnen, och få lite perspektiv på det hela. Har fått lite hum om hur jag kan tänka och göra för att försöka dämpa ångesten om det blir fler turer framöver. Nu kommer det att bli uppehåll i 3v pga sportlov och annat, så det ska bli spännande att se vad samtalet kommer att handla om sen.

Sen på em var jag på BVC med L. 6mån-kontroll, som gick galant. Läkaren tyckte att han var charmig och fullt utvecklad för sin ålder. Han är redan 71lång och 9,2 tung - stor kille, men det visste jag ju redan:-). Sen fick han de två sprutorna som han skulle haft vid 5mån egentligen, men eftersom han fick 3mån-sprutorna senare fick han även andra vändan lite efter. Första sprutan gick galant, men den andra som sved värre blev han ordentligt arg av. Han var högröd i ansiktet och skrek medan han fick plåster. Men så fort jag tog upp honom mot axeln lugnade han ner sig, så han är inte långsint i alla fall;-).

Sen skulle vi handla, då det var helt tomt på ffa frukostmat hemma, och vi behövde något färdigt till middag då klockan redan tickat på. Han somnade i bilen, så jag fick klicka i babyskyddet i sulkyn och ta med vagnen ner. Det gjorde att jag fick ta en liten vagn med två korgar för att få med mig allt. Bökigt är ju bara förnamnet på att försöka ta sig fram genom en stor välbefolkad ICA-butik med sulky OCH en vagn till när man är själv. Men, men jag är inte den som är den, så det var bara att kämpa på. Halvvägs genom listan inser jag dock att jag inte kommer att få plats med allt, så jag prioriterar frukostmat, middag och blöjjor. Ändå blir min lilla vagn överfull. Kommer igenom kassan utan problem, packar två stora pappkassar, och har blöjjor och toapapper bredvid. Funderar över hur jag ska få upp allt till bilgaraget, då den lilla vagnen med varukorgarna inte rymmer mina stora pappkassar. Inser att jag behöver ta en stor kundvagn, men de är ca 20 m bort, på andra sidan raden av kassor, förbi betongpelare och massor av folk. Lyfter upp blöjpacketet och toapappret på vagnens handtag och lyfter den första pappkassen. Då lossnar handtaget på kassen. Som tur är inser jag det innan jag lyft den fullt, så jag får ner kassen innan den välter, så alla varorna stannar på plats. Men jag kan ju omöjligt få den med mig. Funderar över om jag ska lämna L och maten och springa och hämta en vagn, men det känns inget bra. Som en räddande ängel dyker det upp en ny kassörska bredvid mig. Innan hon hinner in i sin kassa (som är tom på folk), frågar jag om hon kan tänka sig att hjälpa mig. Stressen lyser nog ur ögonen på mig, för hon tar bara min tia och går iväg och hämtar en vagn. En sån himla tur att hon dök upp just då - vet inte hur jag skulle ha tagit mig därifrån annars. Lite bängligt var det att få med sig en rätt full kundvagn och en sulky förbi betongpelare och allt folk, men till slut var jag uppe i garaget. Helt genomsvettig och fullständigt slut i hela kroppen. Så typiskt mig att inte inse att även jag har gränser, allt skall klaras av. Jag undrar hur de stackars ensamstående mammorna gör med bebisar som är för små för att åka kundvagn - storhandlar de inte, eller har de barnvakt? Jag är väldigt tacksam för att vi är två som kan dela på handling och andra praktiska göromål. Oftast åker maken och storhandlar utan barn. Nu har vi även bokat Linas matkasse, så det gör att det blir lite lyx varannan vecka iaf, då vi får leverans av färdigpackad matkasse med tillhörande recept. Det ska bli väldigt skönt att slippa tänka på vad vi ska äta till middag varannan vecka:-)! Och spännande att få lite matinspiration - det kan aldrig vara fel.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar