Världens bästa svärföräldrar!

Jag slapp ju oroa mig för magsjuka i bilen i af, för både jag och maken däckade i magsjuka redan inatt resp imorse. Som vanligt är ju oron värst, gick faktiskt att kräkas utan att dö, men att må illa hela natten och halva dagen var värre. Framför allt som det behövs servas mat och bytas bajsblöjor även om man mår skunk. Maken ringde till sin mamma till slut, då jag låg med L på sängen och höll på att svimma liggande (magsjuka och fullamning i kombination med att inte kunna dricka är ingen höjdare) och han sprang på toa som en tätting. Han skulle höra om hon kunde köra över lite mat åt tjejerna, då ingen av oss kunde med tanken på att laga något. Men då sa världens underbaraste svärmor att de hämtar tjejerna så vi får vila. Jag är så oerhört tacksam för att de riskerar att bli smittade för vår skull. Vet att min egen mamma inte skulle ha ställt upp så, då hon också lider av emetofobi. Men även om maken försökte säga att det var dumt att de också riskerar att smittas så stod svärmor på sig. Underbara hon! Det gjorde att jag kunnat sova när L tagit sina tupplurar under dagen, och jösses vilken skillnad det gjort. Efter nästan två dygn utan sömn var det precis vad jag behövde. Jag försökte i sig vila även när tjejerna var hemma, men det går inte att somna med gott samvete när en 2½ och en 4½åring är vakna i huset. Nu har jag i alla fall lyckats dricka både saft och blåbärssoppa, så jag känner att livsandarna så sakteliga börjar återvända.